Med Svantesson mot dåtiden

Foto: Scanpix

Kära herr statsminister, herr Nya Moderat, herr Reinfeldt. Det är med stor sorg jag knappar in denna text på min dator samt yttrar mig på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle behöva göra om dig. Men, Fredrik – jag är besviken på dig. Besviken på regeringen och besviken på ett beslut som ni gick ut med i början av förra veckan. Beslutet jag syftar på är givetvis frågan gällande tillsättandet av den nya arbetsmarknadsministern. Elisabeth Svantesson lyder namnet, och enligt mig bör denna mening sluta med ett frågetecken istället för en punkt. Abortmotståndare, tidigare medlem i den kristna organisationen Livets ord och emot homoäktenskap.
Jaha… Senast jag kollade innehöll Nya Moderaternas partiprogram inget av de ovanstående.
”Vi har infört en könsneutral äktenskapslagstiftning med lika rättigheter och skyldigheter för alla, oavsett om man väljer att dela sitt liv med någon av samma eller motsatt kön. Vi vill att registrerade partnerskap och samkönade äktenskap ska erkännas i hela EU.” Så lyder Nya moderaternas partiprogram rörande familj och könsneutral äktenskapslagstiftning.
Det jag undrar är hur man med detta som utgångspunkt kan tillsätta någon som Svantesson på en så pass hög post? Någon – som visserligen påstår att hon ”får följa den svenska lagstiftningen och ställa sig under det regeringen representerar” – men samtidigt är en uttalad motståndare till gayäktenskap? För mig fungerar inte den så kallade logiken.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har valt att bemöta kritiken angående val av arbetsmarknadsminister genom att framhålla att de områden som hon är kritiserad – eller snarare utfrågad för – inte ligger inom ramarna för hennes arbetsuppgifter. Många har valt att instämma. De hävdar att man inte kan exkludera Svantesson på grund av hennes åsikter, eftersom vi lever i ett demokratiskt land där det måste finnas möjlighet för personer med olika filosofiska och religiösa åsikter att vara statsråd för att på så sätt bidra till mångfalden.
Och visserligen finns det en sanning i detta, vi lever ju i ett demokratiskt land, eller hur? Men detta är ungefär det enda jag kan hålla med om i argumentet. För hur kan man tillsätta någon som ska sköta arbetsmarknaden, men som samtidigt motsätter sig lagen? Om du exempelvis på en arbetsplats skulle diskriminera någon på grund av personens sexuella läggning, skulle det vara olagligt. Så hur kan en person, vars åsikter är synnerligen olämpliga, sköta politiken rörande arbetsmarknaden?
Det känns faktiskt rent ut sagt obehagligt. Obehagligt i fråga om att jag som nyss fyllda 18 år för första gången skall rösta nästa år och inte kan känna mig trygg i vad partiet faktiskt står för. Obehagligt att ett parti kan stå för en sak, men låta dess högt uppsatta medlemmar propagera för raka motsatsen. Som röstande, arbetande och skattebetalande invånare i Sverige har jag och mina medmänniskor rätt att veta agendan för vårt lands styrande parti.
Så för mig fungerar det inte att det i Svantessons värld ”inte är svart eller vitt”. För i min värld är det just så det är, och det är sådana som jag som skulle kunna ge ditt parti en röst till i valet, Fredrik. Inte tvärtom. Allt fokus kommer att riktas på vad Svantesson tycker i frågor gällande abort och homoäktenskap, vilket kommer medföra att fokuset alltså kommer förskjutas från hur regeringen ska skapa fler jobb eller hur arbetsmarknaden ska skötas. Och som det ser ut idag, med en arbetslöshetssiffra som enligt SCB år 2012 låg på 7,7 %, behövs verkligen en satsning på arbetsmarknaden.
”Jag tar stafettpinnen och tänker springa framåt för att jobben ska bli fler. Och för att fler ska kunna ta del av de insatser som görs”, säger Elisabeth Svantesson. Ärligt talat känns det snarare som om fru Svantesson vill ta stafettpinnen och springa bakåt. Bakåt i utvecklingen vad gällande ett öppet och tolerant Sverige. Ett Sverige som plötsligt blir skrämmande likt det Sverige vi hade första halvan av 1900-talet. För att tycka att kvinnan inte har rätt till sin egen kropp eller att inte tolerera kärlek mellan alla, oavsett kön, känns just väldigt mycket dåtid. Detta ser i mina ögon paradoxalt ut. För om vi alla skulle leva med Svantessons åsikter som lagar, skulle vi fortfarande vara kvar i en tid då hon inte skulle ha möjlighet att vara i närheten av den post hon i dag sitter på. Hennes uppgifter hade snarare varit att hämta hennes mans tofflor, hälla upp en whiskey åt honom samt sätta ned en välsmakande middag på hans bord.
Jag ställer mig frågan: Är detta något vi som befolkning vill sträva efter? Att gå bakåt i utvecklingen? Att sända dubbla budskap? Var det meningen att bytet av arbetsmarknadsminister skulle ge ett uppsving i SIFO-mätningarna?

Nej, John Fredrik Reinfeldt, här får du nog tänka om!

Emma-Louise Juneskans



Kategorier:DEBATT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: