En match – En annan dimension

Foto: www.dif.se

Bättre kan jag inte beskriva ett Stockholmsderby mellan ärkerivalerna Djurgården och AIK.

Det senaste derbyt spelades inte främmande för någon på Tele2 Arena, vilket betydde det första riktiga Derbyt på miljardarenan och Djurgårdens nya hem. Uppladdningen till matchen började för nästan en månad sedan då biljetterna släpptes och trycket på dessa var stort, redan två veckor innan derbyt var det lapp på luckan. Det skulle bli en publikfest att minnas.

Inför matchen

Djurgården kom till matchen med två raka segrar, eller två väldigt stabila och säkra segrar mot svåra lag som Malmö borta och Åtvidaberg hemma, men lagets två stora stjärnor Aleksandar Prijovic och Erton Fejzullahu var avstängda vilket betydde Amadou Jawo och Godsway Donyoh som enda renodlade anfallarna tillgängliga för spel. I matchen mot Malmö hade Per Mathias Högmo experimenterat lite med laguppställningen och satt enormt talangfulle ghananen Daniel Amartey som mittback, där han visade sig vara enormt stabil och säker bredvid jämngamle Emil Bergström.

Djurgården kom till matchen med enormt ett självförtroende och kanske vid tillfället, seriens bästa defensiv. En defensiv som skulle få det tufft mot solnalagets starka och breda offensiv. AIK med den alltid löpande Kennedy Igboananike, spelskicklige Martin Mutumba, storstjärnan Henok Goitom och supertalangen Nabil Bahoui kunde ställa till det ordentligt i Djurgårdens försvar, men utan kuggen Celso Borges skulle det inte bli lika enkelt.

Uppladdningen

Lagens supportrar laddade inför matchen på sina egna sätt, djurgårdarna samlades runt arenan flera timmar innan avspark. Personligen hade jag och mina kompisar väldigt svårt att hitta en bar som inte var packad till brädden och då var det nästan två och en halv timme till avspark. Supportrarna var taggade och det var en elektrisk stämning i Stockholm hela dagen. Uppladdningen för mig blev inte riktigt som väntat, eftersom Djurgårdens officiella supportergrupp hade önskemål om att alla skulle vara inne på arenan tidigt så blev det stressigt och väldigt få öl. Men öl blev det och sång blev det massvis av. Många var för nervösa för att sjunga och många var för fulla. Men sången var där och med sång kom nervositet och ångest. Den där ruttna derbyångesten man bara får nöjet av att känna av två gånger på år.

AIK-fansen kraftsamlade på Medborgarplatsen och gick sedan i en gemensam marsch till Tele2. Men på vägen dit blev det oroligheter då ett antal poliser hade varit väldigt osmarta och satt klistermärken på sina hjälmar tillhörande ett annat lag som varken var AIK eller DIF. Dessa provocerade AIK-fansen och det blev stök, återigen frambringat av polisens bristande förmåga att hålla sig i styr och inte hetsa supportrar. Tråkigt men ”Gnagarna” marscherade fram och sjöng på vägen, och kul hade de. Derbyt var lite av ett ångestderby för AIK efter förlusten mot guldkonkurrenten IFK Göteborg i Sveriges El Clasico som många sliskigt nog kallar det. Så derbyt var en chans för AIK att ta sig upp efter en ordentlig käftsmäll.

Matchen

Första halvlek: Matchinledningen var helt galen och inte sedan 2002 har ett derby varit så fartfullt och målfestligt i en och samma halvlek som det blev nu, Djurgården öppnade målskyttet efter tidig press som framkallat en hörna, hörnan slogs av Vytautas Andriuskevicius, nick av AIK-spelare som gick åt fel håll mot bortre stolpen där Andreas Johansson dök upp och nickade 1-0 för Djurgården i den femte matchminuten, samma minut som Kennedy Igboananike gjorde mål i under vårderbyt på Friends tidigare i år. Djurgårdens ledning skulle inte hålla länge, utan bara sex minuter senare kom AIK i ett anfall på kanten. Martin Mutumba spelade bollen till Nabil Bahoui som enkelt kunde placera in 1-1 efter väldigt passivt försvarsspel av Djurgården. Och väldigt påpassligt och självklart för alla gnagare så gjorde Henok Goitom 1-2 i den 27:e minuten, som för AIK alltid kommer tillhöra den bortgångne Ivan Turina. Djurgården försökte sedan åstadkomma en tidig kvittering men lyckades inte skapa de där superheta chanserna. Men länge skulle det inte dröja, för i den 39:e minuten fick Amadou Jawo en smörpass av Godsway Donyoh, en perfekt löpning men en ännu bättre chipp och Jawo fick göra mål mot AIK för det lag han älskat sedan barnsben på sin födelsedag, vilken saga.

Andra halvlek: Djurgården var det klart bättre laget under matchens andra halva. Man kontrollerade spelet i stora delar av halvleken och skapade riktigt vassa chanser. Närmast var Godsway Donyoh i den 52:a matchminuten när han prickade stolpen. Utöver det fick även nyförvärvet Haris Radetinatc från Mjällby en väldigt bra chans men sköt rakt på AIK-målvakten Kenny Stramatopolus. AIK hade några halvchanser men var ruskigt nära att sätta avgörandet i den 84:e minuten när Robin Quaison skött ett hårt och dippande skott från distans som Höie i Djurgårdsmålet fick göra en väldigt fin räddning på. Efter det blev det inte mer stora chanser för några av lagen och matchen slutade 2-2.

Resultatet var rättvist på ett orättvist sätt, Djurgården gör en väldigt stark insatts mot topplaget AIK. Man hade fler chanser och ska egentligen vinna matchen, men ska ändå vara nöjda med en poäng.

Fredrik Karlén



Kategorier:SPORT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: