THE CONJURING – en modern skräckklassiker

Fotokälla: IMDb

Fotokälla: IMDb

Jag har aldrig tidigare skrikit under en skräckfilm… innan jag såg The Conjuring. Detta mästerverk är regisserad av James Wan som har ett bra skräckfilms-CV, med filmer som Saw, Dead Silence och Insidious. Jag blev konstant påmind om skräckfilmer från 80-talet, skräckfilmens storhetstid, och det var väldigt kusligt när man i början fick läsa ”Based on the true case files of the Warrens”. Självklart vet man inte med säkerhet att allt som händer verkligen har hänt, men bara känslan av att det kan ha hänt får en att fundera om det kanske står en död häxa i hörnet av ens rum som rycker i ens fot när man sover och väcker en mitt i natten och viskar ”hämnd…”

Jag fick en chans att se den här filmen på en filmfestival, och, herregud, vad förvånad jag blev! James Wans film är en av dessa sällsynta pärlor i skräckbranschen som hittar en plats bredvid de klassiska titlarna inom skräcken: The Shining, Poltergeist och Exorcisten. Detta beror på James Wans förmåga att balansera en atmosfärisk, fruktansvärd berättelse som involverar vackert utformade karaktärer med ett spökhus som fick mina handflator att svettas och mitt hjärta att bulta under några av de mest skräckinjagande ögonblicken.

De saker som gör dessa klassiker så bra är att om man skulle ta bort alla ”jump-scares” och de sekvenser som lämnar bilder i din hjärna, skulle du fortfarande ha en stämningsfylld, edgy berättelse som får dig att sympatisera med karaktärerna och deras kamp. Detta är vad Wan gör rätt i denna film, och det är då du inser att skräck är mer än det som får dig att hoppa till, eller det som får dig att skrika.

Tro mig när jag säger att trots att den var annorlunda från många andra skräckfilmer, kan jag rangordna detta som en av de läskigaste filmerna jag någonsin sett. Ändå inser Wan här att ”jump scares” inte är det som definierar en skräckfilm, utan det är bilden alla får i huvudet när någon talar om en viss skräckfilm som skrämde dem mest som är grejen.

Filmen är egentligen som de flesta skräckfilmer, men till skillnad från dagens ”moderna” skräckfilmer gör man vissa scener på ett väldigt speciellt sätt som man inte har sett i en skräckfilm sedan sent 80-tal. Det jag pratar om är såklart känslan att man känner sig trygg och att allt är över, men sen hoppar något fram en sista gång och skrämmer skiten ur alla och får en kille som heter Simon att skrika som liten en flicka. Jag älskade den här filmen för den hade allt som jag saknat i många moderna skräckfilmer.

Allt detta får en att säga att The Conjuring är en exceptionell film som drar i alla viktiga trådar för att skrämma publiken och den lämnar ett fasansfullt intryck på dig och får dig att titta en extra gång i garderoben innan du går och lägger dig. Den här filmen tror jag faktiskt har startat en ny era för skräckgenren. Se den!

Simon Elfving



Kategorier:FILM & TV, KULTUR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: