Veckans Lärarporträtt: Micke Karlsson

Mikael Karlson

Hur stavar man ”beräkna”?

Micke Karlsson heter läraren som man främst hittar längst ner i Åva, på plan 2. Micke sägs vara en lättpratad lärare med en otrolig humor. Självklart mötte Cumulus upp honom för att få honom att bekänna färg – kanske en röd färg…

Jag träffar Micke vid hans lärarrum en tisdagsförmiddag. Han sitter mitt i en skämtsam konversation med en kollega när jag kommer in. Med ett glatt humör visar han mig till rummet som intervjun ska ske i. Han berättar hur roligt han tycker det är att bli intervjuad och att det är roligt att veta vilka det är som egentligen skriver för Cumulus. Mitt första intryck av honom är att han verkar vara en väldigt glad och skämtsam person, precis som jag fått höra innan. Jag börjar intervjun med att ställa några frågor om skolan.

Hur skulle du beskriva dig själv som lärare?

-Jag skulle beskriva mig själv som en positiv, engagerad, rolig och kanske lite flummig lärare. Jag skulle även säga att jag är ganska kunnig inom vissa områden. Jag är däremot dålig på att berömma mig själv.

Just som han säger det kommer en annan lärare in och frågar med en stor förvåning och i rösten vad det var han just sa. Hon börjar direkt prata, med ironisk ton, om hur mycket Micke älskar sig själv och hur ofta han informerar alla om det. Enligt henne går Micke runt i skolan och säger konstant att han är störst, bäst och vackrast. Läraren ursäktar sig snabbt för att ha stört oss och jag fortsätter med att fråga vad en bra lektion är för honom.

-Den första filosofilektionen på varje kurs är den bästa lektionen. Efter lektionen får jag alltid en känsla om den har varit bra eller dålig. Jag gillar när eleverna går därifrån och tänker ”Wow! Häftigt! Vilket coolt ämne” eller ”Vad mycket jag har lärt mig”. Fast det roligaste är inte när eleverna lär sig mycket utan det är när de känner att de har ett intresse av det. Så en bra lektion är alltså när eleverna både lär sig mycket och själva känner att det har varit roligt att lära sig.

Micke förklarar hur mycket han gillar att vara lärare och som svar på frågan varför han valde att jobba på Åva svarar han att det inte var så mycket till val faktiskt.

– Jag var först på arbetsintervju på Rudbeck i Sollentuna eftersom det fanns en ledig tjänst som svensk- och filosofilärare. Om du tänker att man bara är lärare inom de ämnena förstår du hur lite tjänster det finns. Så jag tänkte att det här var en guldchans, men jag fick inte det jobbet och jag blev jätteirriterad. Därefter gick jag in på Arbetsförmedlingen och sökte alla tjänster som svensk- eller filosofilärare och den här tjänsten på Åva var svenska och franska. Jag var lite less och skrev i ett mejl: ”Jag kan ju undervisa i svenska och säkert franska också men jag kan bara räkna till fem och jag antar att ni vill ha en som kan räkna till minst tio.” Det var just det mejlet som fick den dåvarande rektorn, Henrik, att reagera. Det var även just då som min tjänst precis hade blivit ledig så det var ju en otrolig tur jag hade.

Tidigare gick Micke på Hedbergska gymnasiet i Sundsvall och han berättar mer än gärna om sin gymnasietid.

-I gymnasiet var mina favoritämnen svenska, filosofi och även idrott. Som person var jag klassens skojare, alltså klassens clown med andra ord. Jag tror däremot att jag hittade en ganska bra balans för det där eftersom jag också var seriös och ambitiös. Jag tror att jag var lite både och. Vissa lärare gillade mig medan vissa lärare tyckte jag var lite jobbig och jag tror att det beror på att jag hade väldigt svårt att sitta still. Jag var väldigt duktig i de ämnen som intresserade mig. När jag gick ut gymnasiet tror jag inte att jag hade ett enda VG. Jag hade bara MVG och G i alla ämnen, mest MVG. Antingen älskade jag ämnet och då gick det jättebra eller så gillade jag det inte och då gjorde jag bara vad som krävdes.

Fågel eller fisk, alltså. Vi går direkt över från gymnasiesnack till fotbollssnack, vilket Micke mer än gärna pratar om. Jag har hört från källor att han är ett väldigt stort fan av det röd(-vita) fotbollslaget Arsenal och när jag nämner laget skiner Micke upp i ett leende.

Berätta om din relation till laget.

-Oj, oj, det är en riktig kärleksrelation. Tyvärr har det också varit rätt så mycket olycklig kärlek. Relationen beror mycket på hur jag ser på fotboll. Inte bara som sport utan som kultur. Arsenal representerar så mycket av vad som är bra med fotbollen. Det är en jobbig relation eftersom det inte alltid går bra för Arsenal. Om det går dåligt blir jag otroligt illa berörd.

Går det bra just nu då?

-Ja, just nu går det väldigt bra och det är därför jag är på ett sådant bra humör. När det går dåligt berör det personer som är nära mig också. Min flickvän har koll på Arsenals schema så hon vet hur det går i matcherna fastän hon inte är fotbollsintresserad. Mina elever som gick ut i våras pratade ihop sig på måndagar om hur det hade gått för Arsenal eftersom de då visste om jag var på bra humör eller inte. Jag vet hur extremt löjligt det är men jag kan inte rå för det. Det påverkar hela mitt liv.

Micke 2

Ny frisyr, ny min

Oj, det var en stark relation. Förutom när Arsenal förlorar, vad får dig riktigt arg?

-Kränkande människor. När människor är genuint elaka mot varandra. Det gör mig riktigt arg. Som lärare blir jag arg när elever är respektlösa mot varandra. Men så är det ju i livet i allmänhet också.

Har du någon gång gjort bort dig på en lektion?

-Ja, det har jag. Som svensklärare är det ju inte så populärt att stava fel på tavlan och när jag flyttade till Umeå fick jag problem med e och ä på grund av dialekter som korsade varandra. Så jag kunde inte stava till t.ex. ”beräkna”. Jag skrev fel på en lektion en gång och skrev istället ”berekna”. Jag har inte gjort bort mig mer än så. Jag har bara brustit ut i gapskratt några gånger. Jag har inte gjort någonting riktigt pinsamt typ som att tappa byxorna.

Om du var med i ett tv-program, vad skulle du vilja vara med i?

– Jag skulle vilja vara med i ”Halv åtta hos mig”. Jag älskar att laga mat så det skulle passa mig perfekt.

Har du börjat pensionsspara?

– Haha, det har jag faktiskt. Jag lägger undan en hel massa pengar varje månad. Jag ser hur det kontot växer och så tänker jag: ”Vad fan ska jag med det här till?”

Nu har han ju ett rätt långt tag kvar till pensionen och det är tur för Åvas elever. Eller hur?

Micke är något så ovanligt som en teknisk brunkare

 

 

Namn: Mikael Karlsson

Ålder: 29

Bor: Solna

Lärare i: Svenska och filosofi

Familj: Sambo

 

Madeleine Wadholm



Kategorier:ÅVA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: