Återpublicering: Cumulus möter: Sara Danius

Foto: Sofia Fanberg

Att Åva gymnasium är en bra skola, det är vi säkerligen många som tycker. Här finns flertalet elever och lärare som brinner för vad de gör, i skolarbetet såväl som på fritiden.  En del brinner för fotografins konst – andra för kemins allra minsta beståndsdelar. Några har brunnit så mycket att de styr landet eller styr upp deltagarna i ”På spåret”. Men bara en tidigare elev – har gått från pinnstolarna på Åva till en betydligt skönare stol i Svenska Akademien. Cumulus möter: Sara Danius.

Med spänning och även en smula nervositet, möter vi Sara Danius på ett café på Kungsholmen och inleder en timmes lång intervju där vi får träffa en inbjudande person som besvarar våra frågor med oerhörd värme. Till en början känner vi oss faktiskt en aning obekväma i vår roll som gymnasiejournalister, men efter en tid kommer vi in i ett djupt och insiktsgivande samtal där båda parter känns engagerade. Vi fängslas av denna varma kvinna, och hur hon med sin talang, ambition och ödmjukhet har åstadkommit tusentals gånger mer än merparten av oss någonsin skulle kunna drömma om.

Sara Danius är född i Täby och bodde sedan lite varstans i södra Sverige — hon bytte skola en gång per år på grund av de många flyttarna, ibland två — innan hon kom tillbaka till Täby i elvaårsåldern. När det var dags för gymnasiet började hon på Åva, på naturvetenskaplig linje. Hon förklarar sitt gymnasieval med att hon ville ha en så bred grund att stå på som möjligt, då hon vid den tidpunkten av sitt liv inte visste vad hon ville studera eller arbeta med senare. Hon beskriver sin tid på skolan som lärorik, en tid då hon arbetade hårt med goda resultat. Samtidigt spelade hon basket.

Hennes första eftergymnasiala utbildning fick hon på Stockholms universitet där hon började studera litteraturvetenskap. Därefter läste hon vid utländska lärosäten, först vid Nottingham University i England, där hon tog magisterexamen, och sedan vid Duke University, ett av USA:s mest ansedda universitet, där hon tog sin doktorsexamen.

I dag är Sara Danius professor i estetik vid Södertörns högskola. Under åren har hon författat flertalet avhandlingar, där hon främst har analyserat olika författares verk samt sambandet mellan litteratur och samhälle. Dessutom har hon under 25 års tid medverkat i Dagens Nyheter som kulturskribent och kritiker. Alla dessa verk och det hon har åstadkommit under sitt liv, har nu gett henne en plats i Svenska Akademien. Hon tar sitt inträde, som det heter, den 20:e december — som den nionde kvinnliga akademiledamoten genom tiderna.

Sara Danius har, minst sagt, uppnått fantastiska litterära höjder. Detta får oss att tro att hon alltid har vetat precis vad hon vill göra. Till vår förvåning, påpekar hon att så faktiskt inte är fallet. 1980 tog hon studenten och de följande åren var enligt henne själv en aning vilsna, en tid då hon kände sig osäker på vad hon egentligen ville göra.

”Jag sökte mig fram, reste en hel del och hade lågkvalificerade jobb, jag var ganska vilsen de åren och visste inte riktigt vad jag ville göra. Jag jobbade på Skansen och Gröna Lund, med att sälja korv och steka våfflor, och så jobbade jag som sjukvårdsbiträde, sekreterarassistent och croupière. Men man ska vara vilsen under de åren. Det händer så mycket, och det är bra att låta det vara så.”

När vi går in på ämnet passioner frågar vi huruvida Sara är passionerad och vad hon i så fall anser vara hennes passion. Hon svarar att hon tror att hennes framgång istället beror på hennes vilja att utveckla sin förståelse för saker och ting — och hårt arbete. Men ordet passion är för henne inte rätt definition på vad som driver henne framåt.

”Jag brukar inte tänka på det jag gör som min passion, men man kanske kan beskriva det så. Jag får nästan be någon annan svara på den frågan. Men passion… ja, jag har drivkraften att vilja förstå och lära mig. Dessutom blir jag aldrig riktigt nöjd. Man skulle nog kunna säga att dessa är mina drivkrafter.”

”Anser du dig själv vara nyfiken?”

”Nej… jag har tänkt på det här. Det anses så fint att vara nyfiken! Men jag skulle nog inte säga att jag är nyfiken, snarare ganska monoman (enveten). Däremot kan jag bli väldigt fascinerad och fängslad av vissa problem, nästan besatt. Det kan vara rätt konstiga saker, ibland gränsar det till nördighet. Men jag skulle inte säga att jag är principiellt nyfiken. Det finns de som kastar sig ut i allting, men jag är mer koncentrerad och har förmågan att skärma av så att jag kan koncentrera mig. Samtidigt är jag väldigt observant på min omgivning. När jag går hem härifrån, kommer jag ha observerat er och allt ni har gjort!”

Just detta tycker vi är oerhört intressant, det faktum att en brinnande passion och ett tydligt mål inte behöver vara livsviktigt för ens framgång. Sara säger själv att hon på ett sätt lika gärna hade kunnat bli filmvetare eller konsthistoriker eller till och med läkare, men intresset för språk och litteratur fanns naturligt i hennes familj. Hon fortsätter med att berätta att hon som ung inte hade någon tydlig dröm om hur hennes liv skulle kunna bli, men trots detta ändå hamnat där hon är i dag. ”Jag har aldrig haft något riktigt mål, utan jag har bara varit väldigt intresserad av vissa saker.” Däremot hade hon en dröm om att studera vid riktigt bra utländska universitet.

Sara värderar arbetslivserfarenhet högt, och uppmanar unga människor att prova på flera olika jobb, innan man tar sig an universitetsstudier. Oavsett om man har en tydlig målsättning eller inte kan man nå långt, förutsatt att man jobbar hårt. Att dessutom hela tiden söka upp de bästa miljöerna, pröva sina gränser och ständigt anta nya utmaningar, skulle kunna vara ett recept för att uppnå individuell lycka.

Avslutningsvis vill vi skicka en hälsning till dig som sitter ovetande, sökande och ångestfylld inför valet om vad du kan tänkas göra i framtiden: ta det lugnt. Sök dig fram och var vilsen ett tag om det behövs. Även om du inte har en solklar dröm eller ett tidigt utsatt mål, är inte framgången omöjlig. Låt inte alla passionerade och målinriktade personer stå i din väg, för det kan lika gärna vara du som – någon gång om sisådär trettio år – hamnar på en stol i Svenska Akademien. Precis som Sara Danius.

Lisa Svenhard och Sofia Fanberg

Foto: Sofia Fanberg



Kategorier:KULTUR, LITTERATUR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: