Pengar styr och ställer i dagens fotboll- del 1

De flesta känner till pengahavet kring klubbar som Chelsea, Manchester City, Paris Saint Germain, Real Madrid och Shakthar Donetsk. Men alla kanske inte har koll på händelserna som ledde till att VM 2022 hamnade i Qatar, en stekhet öken men med oaser av pengar. I detta reportage i fyra delar kommer jag att ta en ordentlig bakgrundskoll på de ovan nämnda lagen, deras nyfunna förmögenheter och jag kommer också att göra mitt bästa för att ta reda på vad som låg bakom FIFA:s val av värdland inför VM 2022. Dessutom kommer har jag intervjuat två fanatiska elever och jag ska försöka beskriva två lärares kärlek till sina respektive röd-vita lag. Men en sak i taget…

Låt oss börja med det än så länge längsta pengaprojektet, Chelsea FC. Denna Londonklubb har sedan 2003 ägts av den svinrike oligarken Roman Abramovich och han har öst in pengar i klubben. Det har lett till många titlar, javisst, men det är i stort sett köpta titlar och var finns äran i det? Ja, de har spelare de tagit fram själva som Frank Lampard och John Terry och de är ikoner såklart, men kolla på Ashley Cole till att börja med. Han köptes från lokalrivalen Arsenal för en summa som gick upp till 5 miljoner pund + William Gallas, en summa som på den tiden var väldigt stor. Mest på grund av att spelarnas värde inte var lika överdrivet då och de inte var lika övervärderade som i dag (kolla på Bale). Han lockades av den stora lönen som Arsenal verkligen inte kunde matcha. Han har sedan dess blivit hårt kritiserad och evigt hånad av Arsenal-fansen och han har mest fått stå ut med hån om att vara en pengaslampa vilket många håller med om. Han är självklart en fantastisk spelare, men han sålde sig för pengarnas skull. Där var det ingen lojalitet. Inget ont om Ashley Cole, men han var det tydligaste exemplet man kunde ta för tillfället. Det finns otaliga andra exempel på spelare som lockades till Chelsea för att det luktade pengar, Arjen Robben och Andrey Schevchenko var några.

Denna enorma pengapumpning av Abramovich har renderat i en stor skara titlar. Kolla bara på troféskåpet sedan hans ankomst, 3 Premier League-titlar, 4 FA-cuptitlar, 2 ligacuptitlar, 2 Community Shield och 2 FA Youth Cups. Imponerande, men väldigt pengainfluerat.

Och nu på senare år har satsningen bara fortsatt, Eden Hazard, Fernando Torres, Samuel Eto’o och Juan Mata är några som tillkommit för nästan löjliga summor. En enorm satsning för en klubb som siktar högt och det har påverkat tränarpositionen – minst sagt. Carlo Ancelotti vann dubbeln (Premier League och FA-cupen under samma säsong) sitt första år med Chelsea, men fick året därpå sparken efter uteblivna titlar. Ersättaren André Villas-Boas gjorde en ytterst kort sejour i klubben. Hans tid i klubben sträckte sig från juni 2011 till mars 2012, knappt ett år.

fredrikiHans ersättare blev den dåvarande assisterande tränaren Roberto Di Matteo som lyckades leda laget till FA-cupvinst och Champions League-vinst trots den svaga ligasäsongen. Man var uträknade från CL så många gånger då man gick upp mot jättar som Barcelona i semifinalerna och Bayern München  i finalen. Väldigt imponerande. Men även han fick kängan säsongen därpå efter att han misslyckats att leda Chelsea till slutspel i Champions League. Han ersattes av den förre Liverpool-tränaren Rafael Benitez – aj vilket dåligt val. I alla fall enligt fansen som spenderade resten av säsongen med att bua ut Benitez. Trots en Europa League-vinst blev han sparkad då han var en korttidslösning. Han ersattes av The Special One – Chelsea-legendaren (i fansens ögon) José Mourinho och där är vi nu.

Vilken j*vla karusell och katapultstol vid tränarposten. Det är framför allt det som påverkar klubbar med så rika ägare, det finns inget tålamod. Då de spenderar sina pengar på klubben vill de ha resultat direkt och inte behöva vänta, så det slutar med att tränarna får lida.

Foto: Christoffer Stenbeck

Hur känner Chelseas supportrar för det här då? Tränarbytena, pengadopningen, spelare som köps in till onödiga priser och positioner? Jo, jag tog reda på det och sökte upp Chelsea-supportern Victor Magnusson och frågade om hans tankar och reflektioner kring sitt lags satsning och enorma pengaflöde. Han hade väldigt intressanta reflektioner om sitt lag.

Under de senaste åren har Chelsea köpt väldigt många spelare för enorma summor och även skeppat iväg tränare på löpande band. Hur tycker du som supporter att detta har påverkat klubben? Är det positivt eller negativt att spelaromsättningen är så stor som den är?

Tränarna har flugit ut och in i Chelsea. Jag minns att AVB, André Villas Boas, köptes loss från sitt kontrakt i Porto för typ 15 miljoner pund (tror jag det var), för att sedan sparkas några månader senare. Chelsea har haft problem med att ha en konsekvent tränare som stannar flera år. Det längsta under Abramovichs tid är tre år med José Mourinho, så det har varit lite irriterande. Dock har det visat sig vara positivt, laget har nästan alltid levererat och tagit hem något varje år.

Det är bra att klubben inte har några problem med pengar eller så. Jag tror inte någon skulle tacka nej till en tjock plånbok. Dock har spelarköpen på hela fotbollsmarknaden spårat ur. Priserna för fotbollsspelare har blivit alldeles för höga. Det finns såklart mycket bättre saker de kan användas till. Men om man har de resurser Abramovich har, kan han väl utnyttja dem.

Har du uppmärksammat på något vis att detta har påverkat klubbens identitet och/eller klubbens ledning? Med tanke på Abramovichs dåliga tålamod med tränare.

Ibland har Chelsea kallats för en plastklubb eller köpeklubb. Men varje lag i världen behöver ju köpa spelare. Manchester United köpte Robin Van Persie från Arsenal, Liverpool köpte Andy Carroll, Barcelona köpte Ibrahimovic för en enorm summa. Man hör inte att de kallas köpklubbar. Chelsea gjorde bara flera värvningar under kort tid (syftar på när Chelsea köpte spelare under 2003-2004).

Har du någon gång blivit riktigt förbannad över en sparkad tränare och då tappat förtroendet för ägaren Abramovich? Har det påverkat din närhet till klubben?

När Roberto Di Matteo fick sparken blev jag riktigt förbannad. Men jag har aldrig tappat förtroendet för Abramovich eller Chelsea. Han har gett så mycket för klubben och jag vet att han vill väl. Chelsea är hans hobby/älskling så han tar bra hand om den. Ibland ser jag honom som en överbeskyddande farsa.

Foto: Christoffer Stenbeck

Är det nyttigt för engelsk fotboll att det finns lag som Chelsea som kan köpa nästan vilken spelare som helst? Eller tycker du att det är orättvist mot de mindre lagen och på sikt gör ligan till en begränsad liga där det alltid är samma topplag varje år?

Det är inte nyttigt på lång sikt. Det engelska landslaget kommer att få problem i framtiden då flera av de engelska spelarna inte kommer ha startplatser i sina klubblag. Manchester United har kanske bara fyra-fem spelare som är med i A-laget. Chelsea har fyra. Liverpool har typ tre eller så. I Manchester City kommer jag bara på en, Joe Hart. Varför ska en klubb satsa på att utveckla unga engelska talanger när de bara kan köpa en världsklassspelare från utlandet? Det är ett problem i England.

 Till slut, tycker du att Chelsea betalar för mycket för vissa spelare som slutar med flopp eller inte presterar som förväntat.

Du syftar väl på Fernando Torres? Så klart var jag besviken på hans prestationer när han spräckte transferrekordet i England med sina 50 miljoner pund. Men under åren har han börjat leverera och sakta gett tillbaka. Han kämpade och ordnade hörnan som Didier Drogba nickade in i CL-finalen. Men jag kommer alltid att minnas när Torres gjorde mål mot Barcelona på Camp Nou 2012. Jag hoppade runt som en galning i vardagsrummet och krossade min farsas tå.

Beskriv gärna din tid som aktiv Chelsea-supporter. Hur har du upplevt nyförvärv, tränare och alla titlar som tagits hem. Tycker du att det har varit rättvisa vinster eller har det i stort sett varit köpta titlar?

Jag kollar på alla matcher. Jag har flera tröjor, prylar, men det viktigaste av allt är minnen. Både goda och dåliga. Att vara en supporter är lite som en religion. Jag hänger med i nyheterna runt klubben och spelare via sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram, och även olika bloggar.

Det är inte att Chelsea har haft det lättare på planen på grund av Abramovich. Spelarna kämpar minst lika hårt som de gör i Manchester, Paris, München, Madrid eller Barcelona (okej, kanske inte Barcelona). Men vad pengar kan göra är en extra fin gräsmatta eller några fler bollar att sparka på under träningarna. Varje spelare måste fortfarande ge allt på planen för laget.

Som sagt, väldigt intressanta tankar och reflektioner och väldigt bidragande. Jag tackar Victor Magnusson för att han tog sig tid. I nästa del kommer jag att sätta nyrika Manchester City under luppen.

Foto: NA12FM

Fredrik Karlén



Kategorier:SPORT

1 reply

  1. När kommer del 2???

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: