VECKANS LÄRARPORTRÄTT: Kenneth Dahlgren – ”Jag var extremt nära att dö”

Ibland glömmer vi att lärare likt oss elever är vanliga människor som också har ett liv utanför skolan. Bakom allt undervisande, planerande och betygssättande finns faktiskt några riktiga sköningar här och där. Denna intervju handlar om en av dem. Adrenalinkickar, nära döden-upplevelse, AIK och ölhävning – låt oss presentera Kenneth Dahlgren, lärare på hotell- och restaurangdelen av Åva.

Direkt när jag kommer upp till våning 6 där Kenneth just hållit en lektion i Matlagning 1 möts jag av ett ”Tjeeeena grabben”. Kenneth är en av några lärare på denna skola som är väldigt enkel och rolig att prata med. Jag tror att det beror på att han inte är så strikt och formell och på så sätt kan vi elever lätt identifiera oss med honom. Vi slår oss ner vid ett bord medan hans kollega Kristina svärandes diskar plåtar.

Var bor du?

–         Åkersberga, på vägen mot Domarudden. I ett friluftsområde.

Har du familj?

– Japp! Tre barn och en sambo som jag har barnen ihop med.

Hur länge har du jobbat här?

– Är inne på mitt fjärde år på Åva.

Var jobbade du innan?                                                 

– På Runö Restaurangskola, som låg under Röllingby gymnasium.

Har du alltid jobbat som restauranglärare eller?

– Nja… i tretton år har jag jobbat som restauranglärare. Innan det var jag kock från början, köksmästare, enhetschef. Jag har också jobbat åt Sodexo (som äger Åvas restaurang) och var ansvarig för en hel enhet i Arninge. Men jag har alltid jobbat inom restaurang sen jag gick ut skolan.

Vad ville du bli när du var liten?

– Polis till en början. Men sen efter min första praktik i åttan var det glasklart vad jag ville bli. Jag praktiserade då på en restaurang, Sandelius heter den, och det var det häftigaste jag gjort. Då bestämde jag mig direkt för att bli kock.

Vad har du för fritidsintressen?

– Älskar idrott i allmänhet men störst är nog fotboll. Det är väldigt stort, skidor också. Mycket med idrott, skog och att vara ute framförallt.

Är det utförsåkning eller långfärdsskidor du gillar?

– Alla sorters skidor. Från början var det bara utför när jag var liten men sen träffade jag min sambo som var dålig på att åka och då åkte jag telisar (telemarksskidor) ett tag. Sen har det blivit mer och mer längd, jag har åkt 12 Vasalopp tror jag. Längdskidsåkningen har bara blivit mer och mer ju äldre jag blivit, man mognar väl in i olika faser. Men jag har alltid älskat snön och skidåkning.

Förutom skidor gillar du fotboll väldigt mycket, vilket lag är det du håller på?

– AIK.

Hur kommer det sig?

– Svårt att säga, men det har alltid varit AIK. Det första ordet jag lärde mig säga var ”kå” och det betydde alltså AIK. Jag har alltid följt AIK, har varit på hockey, fotboll – i hela mitt liv har AIK varit med. Jag har autografblock från 76’, 77’, 78’ fyllda med spelare från både hockey och fotboll. Döpte faktiskt vår yngsta son, född 2003, till Anton Isak Kenneth. Tar du första bokstaven i varje namn så blir det ju AIK.

Har du några sköna krogstories att dela med dig av?

Kenneth skiner upp och svarar entusiastiskt:

– Ja, jag har en rolig grej. När jag var 18-19 hade jag en kompis som var fantastisk på att dricka fort, det fanns ingen som var ens i närheten av honom. Men inte i flaska, bara i glas. Johan Beer heter han, och det är inte ett taget namn. Där jag jobbade så hade vi en väldigt kaxig hovmästare som tyckte att han själv var bäst på ölhävning, det fanns ingen som kunde slå honom enligt honom själv. En kväll när vi skulle ut så utmanade hovmästaren Johan. Vi var små och tunna grabbar på 19 bast och hovmästaren var övertygad att han skulle klå honom. Men när de tävlade så hann hovmästaren inte dricka mer än en fjärdedel innan Johan druckit upp, smällde ner glaset i bordet med ett ”BAAAM” och sa: ”Jag heter inte Beer för intet”. Urtöntigt, men så jävla cleant den kvällen.

Vad är det galnaste du någonsin gjort?

– Jag har nog gjort lite för många galna saker, jag gillar det där med adrenalin lite grann. Jag har åkt offpist i österrikiska alperna utan att ha den minsta aning om var jag var på väg någonstans. Då var jag extremt nära att dö i ett vattenfall som frusit till is. Utloppet på vattenfallet hade frusit och bildat en knöl i mitten av fåran, den styrde min kropp mot bergskanten i full kraft så att pjäxan sprack när den slog i berget. Där blev jag stående tittandes ca 40-50 meter ned på marken. Finns alldeles för många situationer då jag bara handlat av instinkt utan att tänka mig för. Men jag gillar det där med adrenalinkicken.

Till sist, om det blev en zombieapokalyps på Jorden, vem av lärarna på Åva skulle du välja att ha vid din sida för att överleva?

Efter att Kenneth tänkt efter ett bra tag svarar han till slut:

– Studievägledare Jarl Sjögren får det nog bli, han verkar ha en lösning för det mesta.

”5 snabba” med Kenneth:

Öl eller sprit?

– Öl!

Jul eller födelsedag?

– Födelsedag.

Inter eller Milan?

– Inter.

Pasta eller pizza?

– Pasta.

Vinterkräksjukan eller diarré?

– Hmm…får nog bli diarré.

 

Geir Legernaes



Kategorier:ÅVA, VECKANS LÄRARPORTRÄTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: