VECKANS KRÖNIKA: Om att gå tillbaka till barndomen

Överallt i Facebook-feeden syns vänner – som är någonstans mellan 17 och 23 år – lägga upp bilder med citat som säger saker som ”I’ve tried this growing up thing, and I just don’t think it’s going to work out for me.” eller ”Don’t grow up! It’s a trap!”. Och samtidigt som vi ibland kan hålla med, känner vi ofta raka motsatsen. För trots allt finns det faktiskt många positiva saker med att växa upp: att få resa själv, få rösta och framför allt bestämma över sig själv. Andra fördelaktiga saker med att bli 18 är: att få ta körkort och – icke att förglömma – slå klackarna i taket och dricka alkoholhaltiga drycker. Många skulle till och med gå så långt som att säga att “växa upp” är synonymt med “frihet”.

Men det är också lätt att sakna barndomen: att vakna upp på morgonen och inse att det jobbigaste som väntar en under dagen är att behöva plocka ihop alla leksaker som ligger utspridda över golvet. Att ha någon som säger åt en vad man ska göra och inte göra. Just detta är förresten aningens paradoxalt att sakna, då det var just känslan av att inte ha någon som säger åt en vad man ska göra som man längtade efter allra mest. (Detta var dock innan vi förstod vidden av alla beslut som kommer behöva tas i framtiden.)

MEN, om vi ska försöka sätta fingret på vad det egentligen är vi saknar från barndomen, är det troligen bekymmerslösheten. Med andra ord: som barn gjorde vi lite som vi gjorde, och det blev som det blev – ibland bra och ibland dåligt. Dock gick vi inte runt och grubblade så mycket över det; om det blev dåligt och man råkade ha sönder den antika vasen i hallen fick man skäll, och sen räckte det. Det var knappast så att vi gick runt i veckor och försökte komma på olika sätt att kompensera för kostnaderna av vasen. Inte heller fäste man speciellt mycket uppmärksamhet vid att gå runt i rosa jeans och Barcelonas hemmatröja (kanske inte modemässigt den starkaste kombinationen…). Poängen är att vi för det mesta inte brydde oss så mycket om omvärlden, utan gick mer efter den egna magkänsla och det vi själva ville.

I och med denna bekymmerslöshet, fick även fantasin fritt spelrum, eftersom det inte fanns någon liten röst inom en som sa “Nej det där går ju inte!”. Exempelvis ritades de mest spektakulära bilder, nya ord hittades på när ordförrådet inte räckte till och via fantasin försvann en både i tid och rum. Hur många 30-åringar känner du som idag kan göra det?

Vi glömmer ofta hur modiga vi var som barn; hur vi kastade oss in i nya saker och ofta agerade på impuls. Och ibland saknar vi det optimistiska, det nytänkande sättet att vara på. Ju äldre vi blir, desto större blir tendensen att se det negativa i nya saker och rätta sig i ledet. Någonstans på vägen förlorar vi den värdefulla bekymmerslösheten, som omärkt byts ut mot pessimism och realism. När hände det?

Därför är det viktigt att inte bara längta efter att bli vuxen och “bli fri”. Det är viktigt att även se tillbaka på barndomen och anamma den bekymmerslöshet som fanns. Att våga gå på sin magkänsla, göra det som känns bäst för en själv, inte låta sig stoppas av pessimismen och framför allt försöka att inte bry sig så mycket om vad alla andra tycker. Det är svårt, vi vet. Men när det känns omöjligt är det bara att tänka på den där antika vasen i hallen. Och vara glad att du inte kompenserade för kostnaderna. För maken till ful vas får man leta efter och ditt liv är minst lika bra nu som innan den gick sönder.

Emma Juneskans och Louise Jacobsson

Fotokälla: prancingthroughlife.com

Peter Pan- pojken som aldrig blir vuxen?

Peter Pan- pojken som aldrig blir vuxen?

 

 

 



Kategorier:VECKANS KRÖNIKA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: