Fifty Shades of smygporr

fifty shades of grey

Jag erkänner att jag var en av dem. En av dem som smygläste boken när ingen såg och som försynt viskade fram att jag faktiskt läst hela trilogin när böckerna råkade komma på tal. När beskedet kom att det även skulle bli en film av hela spektaklet jublade jag rodnande och följde nästan slaviskt alla turer om vem som skulle spela den beryktade Mr. Grey. En roll vars skor är svårare att fylla än någon annan filmkaraktär tidigare. Så många tända tonåringar och tanters olika förvätningar som skulle infrias och fogas ihop i en enda skådespelare. Och ändå lyckas Jamie Dornan bli det bästa i hela filmen.

Att Jamie Dornan perfekt gestaltar den karaktär som E. L James skapade är det inga tvivel om. Allt finns där, hans kyliga personlighet gentemot andra än Anastasia, hans besatthet av henne och hans otvivelaktiga säkerhet i sängen.  De som hoppades på att få lite tips om hur man hettar upp sitt egna kärleksliv får nog svårt att uppleva den sexuella spänning och upphetsning som skapas i filmen.  Då detta till största del beror på Mr. Greys aggeringar i handlingen och inte själva handlingen. Visst kan förmodligen ett par handbojor och en ögonbindel bjuda på mer än nog med hetta, men det självsäkra, smidiga och eleganta sättet Dornans karaktär för sig på finns det nog inte många män eller pojkar därute i världen som kan efterlikna.

Det filmen faller lite på är känslan av att Anas personlighet gått lite förlorad. Charmen och tjusningen i hennes tafatta sätt träder stundtals fram men oftast ger hon ett obetydligt och något tråkigt sken. Inte helt olikt Bella i ”Twilight”, filmen som även råkar vara inspirationen till böckerna.  Slutet bjuder dock på ett starkt gestaltande av Dakota Johnson som (äntligen) gör sin roll rättvisa och inte håller tillbaka på känslofronten.

Men ska vi tala sanning så är det inte många som besöker Fifty Shades of Greys biovisningar för att se någon blivande Oscarsvinnare. Vi kommer för att uppleva den förbjudna spänning som vi nu kan få serverad förklädd i en mer tillåten form. För inte skulle de väl visa porrfilm på SF? På det stora hela är det ändå en bra film, att den skulle förespråka våld i hemmet och visa upp våldtäkt kan jag inte hålla med om. Visst är det en del skumma grejer de sysslar med men att filmen kommer leda till ökade våldsbrott i hemmet tror jag inte. Njutning för båda och under säkra former betonas och när gränsen korsas sänder Ana tydligt ut att detta inte är okej. Kanske har jag dragits ner i bokens fördärv och är blind för vad filmen verkligen visar men jag ser både bok och film som en oskyldig liten utsvävning för hopplösa romantiker med en önskan om lite mer spänning.

P.S. Något man inte får gå miste om är musiken igenom hela filmen, extremt bra låtar som verkligen passar till handlingen. Finns på Spotify.

Karin Engström 



Kategorier:ÅVA, FILM & TV, Filmtips

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: