Galet bra show av NA12FM

avd 12 fm IMG_2081

NA12FM fullständigt körde över Åvas elever och lärare i sin svängiga, tänkvärda och roliga show ”Avdelning 12FM – fysisk och mental ohälsa” veckan före lovet. Trots sjukdomar och elände i ensemblen, lyckades de ge oss en briljant föreställning. Nu är det bevisat en gång för alla – vi ska vara glada över att vi har musikelever på skolan.

När jag sätter mig ner längst bak i aulan för att kolla på NA12FM:s slutföreställning ”Avdelning 12FM”, knappas det som vanligt på ett helt gäng mobiler. Mina förväntningar är höga, men det är skönt att vi inte vet vad som komma skall. Innan lamporna i lokalen släcks vädjar showens huvudförfattare Fredrik Anrin till oss att vara en del av föreställningen med skratt och skrik. Det hade han inte behövt.

Bang! ”Intro” med The xx smäller på med trummor och gitarr och det hela glider över i en a cappella-version av Interlude I. Miljön är ett mentalsjukhus någonstans år 2025 och man får Gökboet-vibbar. Huvudpersonen Allan (Max Gylling), som varit där i tio år, måste ut i världen och rymmer, men han har ingen aning vad som väntar utanför murarna. En övervakningsfilm visar hur han lämnar sinnessjukhuset (Åva?) och det är ett kaotiskt samhälle han kommer ut till. Det visar sig att ett krig mellan Sverige och Norge har dödat hans föräldrar. Statsministern råkade dra en dålig Norge-vits och så var det kört. Det opassande skämtet blir till en variant av en Muhammed-teckning. Vi får se en värld fylld av främlingsfientlighet, rasism, lyckopillerberoende, ebola, inflation, Boko Haram, krig, svält, uselt stöd till behövande och en hel del mobilberoende ungdomar som dampar på att den nya iPhone 12 är för rutten. ”Regeringen svarar inte ens på Snapchat längre.”

Bandet fortsätter att bomba på med bra versioner av ”Nightmare” (blytung Avenged Sevenfold-metall) och ”Some die young” av Laleh med bra sång av Martin Granlöf och Linnea Norlén.

Anna Söderberg, blixtinkallad som den visa prästen, förklarar att kyrkogårdarna numera är indelade i olika sektioner för judar, homosexuella, invandrare och göteborgare. Ja, ni märker att djupaste allvar blandas med rena skämt.  Sedan en skitsnygg duett på Band of Horses ”The funeral” med Martin Granlöf och Linnea Norlén på sång.

Det skaver samtidigt som vi njuter. Krigsbilder och folk som springer runt med automatgevär i lokalen skapar ett obehagligt kaos och Sopha Patras magiska röst gör Nancy Sinatras ”Bang bang (my baby shot me down)” med Fredrik Anrin vackert plockande på sin gitarr. Mitt i allt detta passar man på att mörda TV4-nyheterna med en skön sketch. Komikerparet Limpan och Junkert (Linus Ericson och Jonas Lindsmark) dominerar.

Referenser till den lysande humorserien ”Morran och Tobias” kommer från ingenstans och Allan stöter på ett gäng som hävdar att man måste skratta åt hela skiten och dansa disco. De gör ”Blame it on the disco” och Allan känner sig mycket bättre. ”Tack tjejer, det här var precis vad jag behövde” blir en skönt ironisk känga till den moderna människans behov av att bli ytligt underhållen. Här skulle de dock ha kunnat fläska på med inspelad bakgrundsmusik för att skapa det tryck som en danslåt behöver.

Det slår mig att skådespeleriet är ovanligt bra och den smarta handlingen driver allt framåt. Allan gör sin första solo-låt och vi inser att det inte var en tillfällighet att Max Gylling gick långt i ”Idol 2013”. Publiken sitter framåtlutad och ingen vill surfa bort föreställningen. Hunger Games-visslingen drar igång låten ”Hanging Tree” som blir oerhört mäktig där hela gruppen gör fredstecknet till perfekt trummande av Henrik Palmestig. Man fortsätter med Michael Jacksons ”They don’t care about us” och “When you were young” lyfter aulan och BF12 längst bak flippar ur och dansar och sjunger.

Bas, gitarr, trummor och piano/synth fungerar briljant ihop och det visar sig i en svängig version av ”Pantad & Såld” med raden ”Det är inte du som är galen, det är världen som är sjuk” och det får sammanfatta budskapet med föreställningen. Helt kaotiskt i lokalen blir det sedan med Nirvanas ”Smells like teen spirit”.

Allt avslutas med att Allan återvänder till mentalsjukhuset han lämnade. Cirkeln sluts och han känner att han är tillbaka i en friskare värld. Lady Gagas ”Do what u want” och Queens snygga och samtidigt helt urspårade ”Bohemian Rhapsody” på det. Mäktigt! Med perfekt tighta musiker, bra teater och riktigt bra sång tillsammans med det mest genomtänkta och sammanhållna manuset på länge blir slutresultatet inget annat än 5 av 5 Lennart.

5

/Mr. Cumulus

1 afiscashfs afisch3 2 afisch

Foto: fotogruppen NA12FM



Kategorier:ÅVA, MUSIK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: