Åvas gladiator – Susanne Edfelt

Ett utseende skapar en bild, ett intryck skapar en uppfattning, men historien bakom personens fasad är den fantastiska. Den här intervjun handlar om läraren och träningsfreaket Susanne Edfelt. Vi får följa med på en resa genom Susannes liv, hennes tunga perioder men också de alldeles underbara upplevelserna och stunderna. Vi får även höra om en drastisk förändring i hennes liv.

Susanne Edfelt, samhällskunskapslärare på Åva gymnasium i Täby. Vi träffar Susanne mitt i en stressig skolvecka. Trots hetsen lyckas vi få ett exklusivt möte på 20 minuter där hon börjar med att berätta lite om sig själv. Susanne är mamma till två barn, bor i Åkersberga men kommer ursprungligen från Sandviken. Vi ber henne beskriva sin vardag utanför arbetet.

-Jag styrketränar, jag tränar som en galning. Det är min absolut största passion just nu, minst 4-5 gånger i veckan. Jag har en personlig tränare som jag tränar med, han lägger upp min kostcirkel och träningsschema. Just nu är det ”bootcamp’’ som gäller. ”Bootcamp” innebär militär utomhusträning som vi kör i en grupp tre gånger i veckan i 45 minuter. Vi tränar utomhus, där vi springer, lyfter och använder kroppen som motvikt. Det är hysteriskt roligt. Utöver bootcampen kör jag bodypump, styrka, vikter, snabbhet allt som har med explosivitet att göra. Det här är ett relativt nytt intresse för mig och innan jag började träna med min personliga tränare, var jag en sådan där typisk lärare som läste, plockade i trädgården, planterade blommor och sådär. Men sen så hände det något, va fan man passerar ju 40 liksom.

Hur var du som tonåring?

-Jag brukar säga så här, hade mina föräldrar adopterat bort mig när jag var mellan 14 och 18 år hade jag haft full förståelse. Jag var totalt tonårsrevolutionär, inte alls snäll. Så till alla elever som har gjort något busigt, brukar jag säga ’been there, done that’. Jag var hemsk. Något som mina bästa väninnor fortfarande inte förlåtit mig för var min hårfärg på konfirmationsfotograferingen, det var gult, lite här och där, ja, hemskt var det.

Susanne berättar att hon alltid tyckt om att gå i skolan så den skötte hon alltid trots att hon var en nattfjäril som var ute och slängde om nätterna. Hon kallar sig själv “ mer vild än tam” och hon berättar om en period i sitt liv där hon inte alls visste vart hon skulle ta vägen. Hon var arg på allt och alla, men samtidigt fanns det en extremt skön frihetskänsla med att inte veta.

”Man kunde bara leva för stunden och hänga med kompisar, pojkvänner och bara ha kul. Det var en tid med många olika meningar, bekymmer och känslor. Det var jobbigt då jag inte visste vart jag skulle ta vägen någonstans. Men så småningom landar man, man behöver inte ha så jävla bråttom.”

När blev det klart för dig att du skulle bli lärare?

-Först flyttade jag upp till Umeå och bestämde mig för att bli beteendevetare, men sen ringde jag pappa så fick han komma upp och hämta mig. Jag flyttade hem igen för det var inte alls min grej. Sedan bestämde jag mig för att jag skulle driva hotell så då flyttade jag till Borlänge och bodde där ett tag. Därefter bestämde jag mig för att plugga in lite fler ämnen, gå i skolan och höja betygen lite så jag började läsa på Komvux och då kom jag på att ’shiiiiit, det var ju lärare jag ville bli’. Då sökte jag till Uppsala, samhällskunskap, och visste direkt att det var gymnasielever jag skulle ha att göra med, inga yngre barn nej, nej. På den här tiden var jag inte ens säker på att jag skulle ha barn. Men jag var skiträdd när jag skulle flytta till Uppsala och börja plugga där för då hade jag redan misslyckats på två ställen och tänk om jag kommer dit nu och det bara är värdelöst där också. Så klart var den första föreläsningen en total katastrof, det var en professor som gaggade i två timmar och det var bara så nej. Efteråt träffades vår lilla grupp på ett seminarium och då helt plötsligt insåg jag att här hör jag ju hemma, dessa personer är precis lika galna som jag. Jag fann en gemenskap och bestämde mig för att klara det.

Med tanke på det är jag en riktig tävlingsmänniska. Kan inte jag vinna ska min familj vinna, kan inte min familj vinna ska min klass vinna, kan inte min klass vinna ska mitt program vinna och fixar inte det sig så ska skolan fan i mig vinna och funkar inte det så är väl Täby nästa som ska vinna. Jag är en otrolig patriot på det sättet. Jag måste vinna!

Om du hade fått födas med en talang, vad hade du då valt?

-Jag hade velat kunna sjunga, för det kan jag inte alls. Jag har testat men jag kan bara inte. När jag fick barn bestämde jag mig dock för att jag skulle sjunga för dem och det har jag gjort bara för att de inte ska känna att de inte kan sjunga. Man måste ju öva någon gång, men jag kan inte sjunga, Men jag sjunger gärna, särskilt i bilen högt och ljudligt, alltid ensam. Men jag hade verkligen önskat att jag kunde sjunga och jag är så otroligt avundsjuk på mina kollegor för många av dem är fantastiska sångare. Alltså fantastiska pratar vi om nu, de har sjungit i körer, varit operasångare och dylikt, men, nej, inte jag. Jag har andra talanger men tyvärr inte det. Min bästa talang/ egenskap är att jag bryr mig. Till mig kan man alltid komma för jag försöker alltid lyssna. Jag är ganska lösningsinriktad och det kan ju vara på både gott och ont, men jag försöker alltid hjälpa till och jag har alltid tid för mina elever. Det måste man ha om man är lärare för det blir inget bra annars. Jag är också bra på att hålla många saker i luften, jag tycker helt enkelt att det är kul att ha mycket och göra.

Är du en morgon eller kvällsmänniska?

-Jag är kvällsmänniska, men eftersom jag har barn är jag tvingad till att vara morgonmänniska, men måste jag välja så kvällsmänniska.

Vilken är din musikgenre?

-Jag är ju en pop- och rocktjej i grunden men alltså när man tränar på gym får man lite annan musiksmak. Man fastnar för vissa låtar som man liksom inte tänker att man ska fastna för som till exempel housemusik. Men några jag älskar är Icona Pop.

Favoritmat?

-Jag gillar ren mat, typ som kött och grönsaker.

Är du sommar- eller vintermänniska?

-Jag är en sommarmänniska, men jag kan tycka om att gå med en kopp te i handen och mysa men jag föredrar ett glas somrigt vin. Så te eller rosé – rosé.

Sist men inte minst, vad är ditt drömresmål?

-Jag vill köra Route 66 i USA, ja, det vill jag göra.

Av: Olivia Larsson & David Larsson

SUSSIE (1)



Kategorier:ÅVA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: