“Room” ger nya perspektiv på tid och rum

 

room_BlogPost_600x300

Det är nästan en månad sen Oscarsgalan tog plats i Los Angeles. Jag hoppades att Leo äntligen skulle vinna sin Oscarsstatyett (vilket han till slut äntligen gjorde) och valde därför återigen att titta på galan även om den är över tre timmar lång. Det var där och då jag fick upp ögonen för den flerfaldigt Oscars-nominerade filmen “Room”. Jag brukar inte titta på Oscarsnominerade filmer, vanligtvis är de alldeles för djupa och sorgliga för att jag ska kunna njuta av dem. Men jag hade redan avverkat “The Revenant” så jag tänkte att jag lika gärna kunde ge “Room” en chans. Det gjorde jag rätt i.

För att kort sammanfatta “Room” så handlar det om en kvinna, Joy, som blev kidnappad och inlåst för sju år sedan i ett rum. Hon blev ofrivilligt gravid med sin kidnappare och fick sin son, Jack. Han är hela hennes liv, men hon har valt att inte berätta för Jack om världen som finns utanför rummet för hans eget bästa. För honom är rummet hela universum. Men en dag, när han är fem, får hon nog och bestämmer sig för att de ska försöka fly. Men vad kan de egentligen förvänta sig på andra sidan den tunga metalldörren?

“Herregud!” Det är väl det enda ordet som någorlunda kan sammanfatta var jag tycker om denna film. Herregud, vad bra den var, herregud, vad jag grät, herregud, vad jag skrattade och herregud, vad glädjetårarna sprutade. Jacob Tremblay som spelar Jack är inte ens tio år, och en av de bästa skådespelarna jag någonsin sett. Hur han kan få mig att gråta och skratta under loppet av sextio sekunder förbryllar och fascinerar mig. Och även om jag vet att inget är på riktigt lider jag med Joy (Brie Larson, som vann en Oscar för sin roll) och hur hon måste ljuga för sin son och föra honom bakom ljuset.

Filmen sätter ett helt annat perspektiv på livet, ett helt nytt perspektiv på tid och rum och hur människor lever. Hur människor springer genom sina liv utan att stanna upp och faktiskt njuta av det man har här och nu. Det låter kanske klyschigt, och du kanske aldrig har tagit till dig det ordspråket förut. Men efter den här filmen kommer du göra det. Trots att man som lyckligt lottad människa aldrig har upplevt något som ens kommer i närheten av detta blir hela situationen ändå så påtaglig med skådespelarnas fantastiska agerande och ett perspektiv på livet som man aldrig upplevt förut.

Filmen är baserad på boken med samma namn skriven av Emma Donoghue som ursprungligen handlar om femåriga Felix upplevelse i det uppmärksammade Josef Fritzl-fallet ifrån 2008.

Av: Anna Carlsson

Room_Poster

 



Kategorier:ÅVA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: