”Jag har nog världens bästa jobb”

cissi färdig färg 1.jpg

En inredningsgalen same som älskar sitt jobb och där familjen alltid är prioriterad är nog det som bäst beskriver Cecilia Granström. Från att bo i en liten by till att bli en storstadstjej med många bollar i luften samtidigt, jobbar hon nu med ett av samhällets viktigaste jobb – lärare. Vi fick en pratstund med denna glädjespridare.

Vi träffar Cecilia Granström en solig torsdag. Stämningen på våning sex är som den alltid tycks vara – lugn, men Cecilia däremot är lika glad och sprallig som vanligt. Några minuter senare har vi slagit oss ner och hon är oerhört pratglad.

Cecilia är 36 år gammal och är född samt uppvuxen i Arvidsjaur men flyttade till Täby när hon var 20 år gammal för att uppfylla sina yrkesdrömmar.
– Jag har alltid tänkt att jag vill jobba med barn, och jag visste redan i gymnasiet att jag ville jobba med yngre barn, som lågstadielärare. Kanske lite tråkigt, men så är det, ler hon. Hon har själv gått barn- och fritidslinjen i Arvidsjaur. Kort därefter fortsätter hon:
– Jag sökte en utbildning efter gymnasiet, kom in och sedan slog det mig att jag inte alls var sugen på att plugga efter studenten, så jag struntade i det. Jag fick ett erbjudande om att åka till London i sex månader och när jag kom hem sökte jag igen – och då vart det gymnasielärare i journalistik, svenska och pedagogik, och jag älskar det.

Nyfiket frågar vi varför hon flyttade från Arvidsjaur, som hon ursprungligen kommer ifrån och svaret blir kort: ‘’för det finns inte ett skit att göra där!’’ Hon berättar att hon älskar att åka upp och besöka sin släkt titt som tätt, tillsammans med sin dotter Greta som är fem år.
– Jag älskar att åka dit varje sommar en vecka eller två, men jag skulle ju få lappsjuka av att bo där. Man måste nästan vara intresserad av jakt och fiske och det är jag inte alls. Det är största anledningen till flytten.

Ett av Cecilias största intressen är inredning och allt däremellan. Att läsa i inredningtidningar är något hon kan göra dagarna i ända och att kolla hus på Hemnet har mer eller mindre blivit ett beroende, även om hon inte ska flytta någonstans.

Hon börjar entusiastiskt berätta om sin flytt till London när hon slutade gymnasiet. Hennes pappa hade varit i England på en resa och fått kontakt med en familj där hon skulle få passa barn. Två dagar senare satt hon på flygplanet mot ett nytt liv.
– Jag ringde mina föräldrar och grät varje dag i säkert en hel månad, men det var helt klart bland det bästa jag gjort, skrattar hon. Hon lägger snabbt till:
– Jag lärde mig så himla mycket på den resan. Att klara sig själv, möta nya människor och framförallt att prata ett nytt språk varje dag var minst sagt en utmaning men jag har haft så fruktansvärt kul och jag uppmanar alla er elever att resa när ni slutat skolan. Det är så lärorikt! Man måste bara våga ta steget.

Cissi färdig svartvit (1)

Det är inte varje dag man får chansen att fråga lärare om deras hemligheter så vi tar tillfället i akt och ber Cecilia berätta om någonting man inte vet om henne varvid hon svarar att alla måste ha hört att hon är från Norrland men många vet nog inte hon är same. Efter en stunds betänketid utbrister hon att hon lärde sig tanka i somras – efter 18 år som ägare av ett körkort. Tystnaden sprider sig i rummet ett par sekunder innan vi chockat frågar hur hon klarat sig.
– Jag vet knappt själv, det har egentligen alltid bara funnits bensin när jag ska köra bilen! flinar hon mot oss.

Efter ett par glimtar mot armbandsuret ska vi låta Cissi stressa vidare denna vanliga torsdagseftermiddag, men innan passar vi på att ställa en sista fråga som kanske även är den viktigaste.

Vad är det bästa med att jobba här på Åva?
– Är man smörig om man säger eleverna? För det är verkligen så. Att kliva in varje morgon genom portarna på denna tråkiga byggnad men mötas av alla trevliga personer, det är så himla kul. Och att som lärare få följa utvecklingen på alla elever, oavsett om det är om man precis klarar sig till ett E eller om man sätter ett A – jag blir lika lycklig varje gång! Jag är nog en sån där klyschig person som påstår att jag har världens bästa jobb, men det har jag faktiskt, säger hon och skrattar återigen innan klackarna börjar smattra mot korridorernas golv.

Av: Alice Pakzad och Madeleine Törnkvist



Kategorier:ÅVA, VECKANS LÄRARPORTRÄTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: